I eget laboratorium har sedan metoden förfinats, hela tiden med målsättningen att tandsubstans aldrig skall slipas bort. Detta har lett till att tandläkare Kent Nymans tandtekniker idag kan utföra ett 0,1 mm tunt laminat över en hel tandyta i alla synliga delar. På så vis kan ett nytt, fräscht, ”emaljskikt” utföras utan att skada egna tanden. Detta sätt att arbeta är mer tekniskt krävande för tandläkare och tandtekniker men har också visat sig ge det mest hållfasta och estetiskt bästa slutresultatet. Tandsubstans behöver aldrig slipas bort för att ge plats för porslinet. Slipning kan ske endast om formförändring blir bättre oavsett om laminat utförs eller inte, t ex genom ”avhyvling” av utåtstående partier av tänder. I inget av de bildexempel som finns med på hemsidan har tandsubstans slipats bort för att ge plats för porslin. Sedan knappt 20 år tillbaka arbetar tandläkare Kent Nyman bara med sin egen tandtekniker som enbart är inriktad på arbete inom den estetiska tandvården. De tunna laminaten utförs av tandteknikern endast till tandläkare Kent Nyman.

Sedan några år tillbaka har liknande teknik lärts ut på tandläkarhögskolor, dvs skalfasadteknik. Skalfasader är tekniskt enklare att utföra och bygger på att ca 1 mm tandsubstans slipas bort av tanden för att skapa plats för porslinet. Nackdelen blir då liksom vid kronterapi att tanden för alltid blir beroende av någon typ av protetisk ersättning. Risken är också att man med slipning hamnar i dentinet som ger en betydligt sämre vidhäftning till porslinet än emaljen. (Se resultat nedan i vetenskaplig undersökning.) Vidare uppkommer en ljusbrytning i skarv mellan tand och porslin vid slipning. Denna övergång blir synlig när tandköttet med tiden drar sig tillbaka.
Klicka här för att se exempel på uttunnat laminat mot tandköttskant med helt naturlig färgövergång.

Skillnaden mellan det vi kallar porslinslaminat och skalfasader är således tjockleken på porslinet. Enligt vår mening borde skalfasader istället benämnas halvkronor eftersom mycket tandsubstans slipas bort vid den tekniken.

Ytterligare en nackdel med slipande teknik och tjocka fasader är att någon färgjustering utan att bränna om porslinet inte är möjlig. Någon inprovning med fasader på plats där patienten själv kan få ta ställning till olika färgalternativ vid samma behandlingstillfälle är således bara möjlig om mycket tunna laminat används.

Bindningen porslin – komposit – tand är mycket stark och bakterietät. Laboratorieförsök har visat att bindningen blir i det närmaste lika stark som emaljens bindning till dentinet. Den av tandläkare Kent Nyman använda kompositen är helt färgstabil vilket tyvärr inte gäller alla på marknaden förekommande material. Exempel på lyckad färgjustering av extremt komplicerat missfärgade tänder med hjälp av tunna laminat och underliggande cement illustreras i bildparet här.
Vetenskaplig undersökning

Int J Prosthodont 2000 Jan-Feb;13(1):9-18

Porcelain laminate veneers. A retrospective evaluation after 1 to 10 years of service: Part II–Clinical results. Dumfahrt H, Schaffer H.

Clinical Department of Prosthetic Dentistry, University of Innsbruck, School of Medicine, Innsbruck, Austria. Herbert.Dumfahrt@uibk.ac.at

PURPOSE: The objective of this study was to evaluate the clinical quality of 191 porcelain laminate veneers and to explore the gingival response in a long-term survey.

MATERIALS AND METHODS: The clinical examination was made by two calibrated examiners following modified California Dental Association/Ryge criteria. In addition, margin index, papillary bleeding index, sulcus probing depth, and increase in gingival recession were recorded. Two age groups were formed to evaluate the influence of wearing time upon the clinical results. The results were statistically evaluated using the Kaplan-Meier survival estimation method, Chi-squared test, and Kruskal-Wallis test.

RESULTS: A failure rate of 4% was found. Six of the total of seven failures were seen when veneers were partially bonded to dentin. Marginal integrity was acceptable in 99% and was rated as excellent in 63%. Superficial marginal discoloration was present in 17%. Slight marginal recession was detected in 31%, and bleeding on probing was found in 25%.

CONCLUSION: Porcelain laminate veneers offer a predictable and successful treatment modality that preserves a maximum of sound tooth structure. An increased risk of failure is present only when veneers are partially bonded to dentin. The estimated survival probability over a period of 10 years is 91%.

Tandläkare Kent Nymans kommentar: Efter mer än 20 års erfarenhet utan avslipning av emalj har ytterligare bättre resultat uppnåtts. Detta styrks av Herbert Dumfahrts undersökning som visar att sex av de totalt sju misslyckandena hade bindning åtminstone delvis mot dentin. Slutsatsen blir således att slipa emalj med risk att komma in i dentinet ger sämre hållfasthet.